Historia

Kyrkböckerna uppger att Jussarö fick sin första bofasta befölkining 1774. De bosatta sig sannolikt vid stranden i sundet mellan huvudön och Lilla Jussarö, där fanns en skyddad hamn. I mitten av 1780-talet bodde redan ett halvdussin familjer på ön.

Jussarö har haft en stor betydelse för sjöfarten. År 1891 byggdes en fyr på ön, som sedan tidigare var en officiell lotsplats. Förstä gången Jussarö nämms är i en färdbeskrivning som ingår i den danske kung Valdemars jordbok från någon gång vid  övergången mellan 1200- och 1300-tal. Den äldsta uppgiften om lotsen på Jussarö är från 1800.

Ön blir en officiell lotsplats

År 1813 nämns Jussarö som egen lotsplats under namnet Busö yttre lotsplats och 1839 har Jussarö två ordinarie lotsar och fyra reservlotsar. År 1859 uppfördes en så kallad vaktstuga på berget som sedan fick namnet Lotsstuberget.  Senare byggdes även ett utkikstorn. Vid sekelskiftet byggdes en större stuga och ett utkikstorn. År 1891 byggdes en cylinderformad fyr längst ut på en udde på öns södra del. Den blev cirka 20 meter hög. År 1922 uppfördes Finlands förstä obemannade fyr på ön Sundharun sydväst om Jussarö. Fyren på Jussarö släcktes.

 Jussarö har använts som hamn åtminstone de senaste 700 åren. Under den tiden har hundratals eller rentav tusentals fartyg sökt skydd i dess sund. Jussarös betydelse har legat just i dess skyddade hamn, för ön har inte kunnat erbjuda särskilt stora möljigheter till boende. Ön har varit en knutpunkt där flera leder möttes. Förekomsten av järnmalm i området orsakade dock stora problem för sjöfarten; kompasserna pekade ut fel rikting, vilket kunde få ödesdigra följder innan det fanns noggrannare kartor och GPS-navigatorer.

Gruvverksamheten inleds

År 1814 upptäcktes en magnetitförekomst på den lilla ön Lerharuncirka två kilometer öster om Jussarö. År 1834 fann bergskadetten J.E. Westling en lovande malmfyndighet på norra Jussarö. Det malmförande området inmutades av kronan och malmbrytningen inleddes redan samma år. Arbetet fortsatte fram till år 1837 med en arbetsstyrka på 14 – 18 man. Åren 1838-39 låg brytningen nere men inleddes på nytt år 1840 under överinseende av Lars Gabriel von Haartman. År 1858 avgick han och gruvan ständer år 1861.

Omfattande undersökningar av malmfälten inledde

Oy Vuoksenniska Ab inledde omfattande undersökningar av malmfälten kring Jussarö 1954. Beslutet att inleda gruvdrift togs sommaren 1959, och byggnadsarbetet tog fart samma höst. Byggnadsarbetet och maskininstallationerna slutfördes i april 1961, och i juli skeppades den första lasten slig till Koverhar. Gruvan var mycket betydelsefull för sysselsättningen och utvecklingen i regionen. För en kortare tid avstannade skärgårdens avfolkning. Det stod emellertid klart att verksamheten inte kunde fortsätta länge till. Världsmarknadspriserna sjönk och produktionskostnaderna steg. Under senhöstan 1967 ständes gruvan.

Sjöbevakningen etablerar sig på ön

Under 1900-talet har Jussarö, främst tack vare sitt läge, varit skådeplast för olika utbrott. Genom fredsavtalet från 1940 hamnade Jussarö på den finska sidan medan Hangö arrenderadestill Sovjetunionen. Jussarö fyr sprängdes och ett lätt batteri med fyra kanoner anlades på ön. Efter kriger var ön ett bevakningsfort under Hangö kustbatteri fram till 1987. Hangö kustbatteri inledde sjöövervakning på ön i samarbete med sjöbevaktningen år 1962..

Jussarö sjöbevakningsstation grundades 1930. De tio första åren handlade verksamheten om att förhindra smuggling, inte minst spritssmuggling. År 1964 fick de stationen nya lokaler som fortfarande används Dess huvudsakeliga uppgifter är gränsbevakning och sjöräddningsverksamhet. Sjöbevakningsstation stängdes i november 2011

Till Nationalpark

Ekenäs skärgårds nationalpark grundades år 1989, och västra halvan av Jussarö upptogs i den. Nationalsparken förvaltas av Förststyrelsen. Vid årsskiftet 2004-2005 övergick även öns östra halva till Forststyrelsen. Ön, som länge varit stängd, har ingen öppnats för allmänheten. Det finns dock fortfarande begränsningar för rörelsefriheten.

Källa "Jussarö - den gåtfulla ön" Ekenäs museum och  Forststyrelsen